September 2005, Gargån, Vindelälven, Juktån, Laisälven, Tjulån och Stora Harrträsket.
 


Zingmarks fiskeäventyr! Mathias Zingmark (storebror)


Fredag.
Fredagen den 2:sep styrde vi åter kosan mot Sorsele för en veckas underbar avkoppling och fiske. Vi skulle bara mellanlanda i Stockholm för att hämta upp fiskare nummer 3, lillebror Zingmark.
I bilen Kl 11:00 fredag morgon satt far och äldsta sonen Zingmark. Vi hade bunkrat upp med allt vad som tänkas kunde behövas för en veckas fiske. Pappa hade suttit vid städet och snurrat flugor. Han hade till och med gjort 2 identiska askar fyllda med allehanda typiska harr och öring flugor, som jag och lillebror skulle få. Pappa ville bara försäkra sig om att även lillebror och jag skulle ha goda valmöjligheter vid fiskevattnen.
Bilen var tungt lastad och i den tillfälligt monterade takboxen låg våran fiskeutrustning. Av någon anledning så brukar man alltid få i för många attiraljer i kappsäcken, detta var inget undantag.
Så väl framme i Stockholm väntade lillebror med ännu mer packning och därmed även en omstuvning av lasten. Efter kaffe och smörgås var vi åter redo med fullt manskap att avverka dom resterande 90 milen. Vi skulle ta E4:an till Sundsvall och därefter åka ”Bävervägen” till Hoting, för att avsluta på 45:an mot Sorsele. Allt gick som på räls.
Natten mellan fredag och lördag kom vi fram till stugan i Kvarnbränna, ca 2 mil söder om Sorsele. Det var här vi skulle husera under den kommande veckan.



Lördag.
Lördag morgon vaknar vi upp efter en natts välbehövlig sömn. Nu skulle det fiskas men först var vi tvungna att proviantera rökfläsk, och inte vilket som helst. Det skall vara basturökt sidfläsk från Vindelns rökeri, inget annat är gott nog. Det vet vi allihop i familjen, det har vi ätit i alla tider och så skall det förbli. Bullens pilsnerkorv bunkrades också och lite andra basvaror, salt, folie, räkost och tunnbröd.

Nu kunde vi inte hålla oss längre.
Stugägaren Sture kom och hälsade oss välkomna, och tipsade om en fin fors i Vindelälven bara 5 minuters bilväg från stugan. Vi löste fiskekort och gav oss iväg. Med forsen utmärkt i GPS’n så var saken biff. Nu kunde äventyret börja.
Året innan så hade far och äldsta son Zingmark åkt på fiskevecka i Sorsele regionen, fast då hyrde vi stuga i Gargnäs. Nu ville vi bo lite centralare i fiskeområdet. Hyfsat nära till Juktån, Gargån, Laisälven och naturligtvis Vindelälven.
2004 visade Gargån sina bästa sidor. Vi hade ett otroligt harr fiske där vi fick 20-30 fina fiskar per man. Naturligtvis återfick nästan alla friheten utom några som vi rökte, det fisket kommer vi aldrig att glömma.

Åter till Stugägare Sture’s tips.
Vi hade kommit fram till Tjergeforsen. Alla 3 stod förtrollade och lyssnade när forsen spelade sin mystiska fiskevals. Du vet så där som det låter när du för första gången på året är riktigt exalterad och spänd på fisket.
Vi tacklade upp spöna, pappa valde sjunklina och därmed även lillebror. Jag valde flytlina. Kanske ska nämnas att lillebror är 28år, så han är inte så liten längre men han har inte fiskat så mycket dom senaste åren. Det skulle det ändras på.

Vi gick stigen som skulle leda oss ner till älven och där var den, Vindelälven, vår kära barndomsvän. Vi placerade ut oss och började fiska. Det var lite blåsigt och inget kanonväder för flugfiske. Det var helt dött i luften, inga insekter, inga mygg och inga knott. Det var våtfluga som gällde.
Efter någon halvtimme började självförtroendet få sig en törn. Det kanske inte skulle bli någon fisk ändå. Jag började vada nedströms mot lillebror som stod på en sten ca 50m nedströms.
Jag kunde se på hans kroppsspråk att något var på tok. Vi kunde inte prata med varandra för dånet från forsen men visst såg han lite svart ut i ögonen.

Efter ytterligare någon timme och ett par små harrar gav vi upp. Vi återsamlades vid stigen mot parkeringen och jag frågade lillebror vad som hänt. ”Skitälv!! Jag har ju satt minst 10 flugor av dom jag fick av pappa, j..la skitälv”.
Då vi fiskare inte ger upp så lätt, tänkte pappa och jag att vi åker till Gargån till kvällen, den hade ju varit så bra förra året och nu när lillebror var så nedslagen efter alla bottennapp så kanske en och annan storharr kan liva upp stämningen.



Gargån 2005 gick inte att känna igen. Allt för mycket vatten hade gjort det näst intill omöjligt att ta sig fram till dom rätta ståndplatserna. Efter mycket resultatlöst vevande vandrade vi så tillbaka till bilen.
Frusna och besegrade återvände vi till stugans värme och 2 plattor öl som jag smugglat med i bilen. Nu skulle det smaka med rökfläsk, kall öl och en liten virre. Vi la upp planerna inför morgondagen, pratade fiskehistorier och gick glada till sängs.

Söndag.
Söndag morgon vaknar jag av att pappa vankar av och an i köket och små pratar för sig själv.
Han hostar och harklar sig, skramlar med kastruller och fortsätter den djupa diskussionen han just startat. Egentligen så ville han bara väcka upp oss andra, men han ville inte gå fram och knuffa till oss och be oss att kliva ur sängen. Nej han sköter detta på sitt egna lilla vis.

Nu skulle vi åka tillbaka till Gargån fast lite längre upp. Vi hade fått tips av fiskekonsulenten att där kan det bjudas på fina harrar. Väl framme vid en idylliskt Gargå fann vi ett vindskydd med eldstad. Ån gick som i en ring runt denna udde varpå vindskyddet var placerat.
Många fina platser kunde man se och nu började stämningen lättas upp efter gårdagens misslyckande. Pappa och jag fick harr och någon för liten öring. Lillebror stod och beklagade sig över att han aldrig kunde få fisk, inte ens en liten en. Med nedsjunken blick släpade han sig upp till bilen. Där fick han syn på haspelutrustningen, hakade på en spinnare och återupptog fiskandet. Muttrande och vid det här laget lite tvär beklagar han sig återigen om hans obefintliga fiskelycka. Då plötsligt hörs wwwwiiiiiirrrrrr, rullen skriker och spöt håller på att flyga honom ur händerna, hans sura min har förvandlats till ett leende i skräck. NU HAR JAG EN!!! vrålar han. Efter en vild fajt kan han så bogsera in en… en gädda. Det är en gädda konstaterar han, en ganska hyfsad sådan men man ser ändå besvikelsen i ögonen.

När vi lunchat på bullens och halstrad harr har dock lillebrors hopp om fisk återkommit.
Han tar med sig flugspöet och vi ställer oss bredvid varandra. Efter någon halvtimma börjar så åter klagandet att han ingen fisk får. Tydligen så har han glömt gäddan. Men det är ju harr jag vill ha. Behöver inte vara någon stor. En liten är gott nog, bara jag får en harr, säger lillebror.
Då plötsligt när han är mitt i ett rullkast så sträcker flugan ut på ett mycket konstigt sätt.
Det satt fanimej något på flugan. Jo då han hade fått en harr och precis i den storleken han önskat. Efter rullkastbehandlingen måste harren dubblat sin längd och fått svåra bestående ryggbesvär. Men lillebror var ändå inte nöjd, nu var han redo för lite större fisk.
Dom större fiskarna fick dock vänta för nu hade kvällen gjort sitt intrång och så även kylan.

Åter i stugan riggade vi röken och rökte dom harrarna vi tog upp vid Gargån.
Sedan åt vi varm rökt harr, drack öl, en eller två virrar och planerade inför kommande fiskedag.



Måndag.
Måndag och till vår stora fasa, första älgjaktsdagen.
Vi åkte till järnaffären i Sorsele och där införskaffade vi röda band att sätta i mössan. Vi hade ju hört talas om vilda, skjutgalna tyskar som pangar på allt som rör sig. Då vi rör på oss så kanske även vi kunde komma att bli fällda i tron om stortjuren. Nu hade vi ju monterat illröda band, och då kunde ju ingen misstolka oss för en skjutlovlig älgtjur på 800kg.

Nu åkte vi norrut till Laisälven. Det var kallt, +2 och det blåste en isande nordan. Solen sken visserligen men ändå svinkallt. Efter någon timmes meningslöst fiskande beslutade vi oss för att ta bilen och åka till Stora Harrträsket för att reka inför ett kommande fiske. Vi hade ju läst om dessa jätteharrar som detta vatten hyste.
Väl framme vid St harrträsket möts vi av ett jaktlag som stannat i centralstugan för lunch. Då vi kallpratat om jakt och fiske en liten stund frågar jaktledaren varför vi har dom där röda plastbanden i mössorna. Vi svarar att det är för att ni inte skall ta fel på oss och älgen. Då säger mannen: Det var roligt, ni vet väl att 30% av alla män är färgblinda och kan inte se just denna röda färgen. Hehe skrattar vi lite generat. Men inte kunde han väl på fullaste allvar mena att våra ansträngningar för att inte bli skjutna var helt förgäves. Det kändes i alla fall bättre att ha bandet i hatten än att inte ha det där.

Efter lunch på bullens och kaffe kokt på Loka citron, vi hade nämnligen glömt att ta med oss kaffevatten, åkte vi grusvägarna mot Juktån.
Där hade vi fiskat 2004 utan resultat, men det är en vacker å med fin natur. Den kvällen hade vi strålande sol, varmt och behagligt. Men tyvärr så uteblev nämnvärd fångst även denna dag.

Nu återvände vi till det som vid det här laget kändes som vårat eget Home Sweet Home, med svinkall öl, rökfläsk och naturligtvis virre. Ölen hade bara blivigt kallare och kallare, en del burkar hade till och med frusit. Pappa fann strax reglaget till kylskåpet så hädanefter krackelerade inte tänderna vid öldrickandet.
Det hade nu gått 3 dagar utan en riktigt bra fiskedag. Vad fasen ska vi göra? Det pratades om allt mellan himmel och jord. Vi letade på kartan efter tänkbara fiskevatten, men till sist var vi överens. Vi hyr en båt till St Harrträsket och spenderar hela dagen i båten. Vi beslöt även att när vi ändå var i norrland så skulle här ätas surströmming. Till saken hör att Stugägare Sture lovat oss fri tillgång till hans egen odlade mandelpotatis. Och till surströmming skall man ju ha just mandelpotatis. Stärkt av både virre och öl gick jag ut i bäckmörkret och drog upp 3-4 plantor. Det blev en massa potatis, 3 kok skulle det visa sig.



Tisdag.
Först skulle vi in till Sorsele för att införskaffa Surströmming, tillbehör och båtnyckel till en båt i St Harrträsket. Därefter åkte vi på vindlande grusvägar mot sydväst och mot det så omtalade Harrträsket.
Väl framme försökte vi att bara kolla läget. Var det några vak, fanns det några insekter på vattnet? Svaret var nej.
Vi hoppade i båten, lillebror började att ro. Jag hade spinnare på haspelspöet och pappa hade våtfluga på flugspöt. Det tog inte lång stund, pang!! Ett skapligt hugg på min spinnare och den första harren i skapligt format var bärgad, dock på haspel men vad gör man… Jag fick ett par stycken och även pappa lyckades lura någon till hugg, men det var inga jättefiskar.
Nu var det åter dags för lunch. Vad åt vi? Jo just det, bullens, rök fläsk och kaffe. Måste erkänna att jag oroade mig för skörbjugg ett slag, men surströmmingen vilken skulle avnjutas till kvällen skulle ju ändra på detta.

Eftersom vi var säkra på att det fanns stor fisk här var vi bara tvungna att lura den till hugg på något sätt. Vi måste presentera rätt bete på rätt djup, det var då vi kom på att vi skulle binda ihop ett flugdrag. Ett modifierat flugdrag med 3 olika flugor med 3 meters mellanrum och ett blysänke längst ner, då skulle inte flugorna snurra in sig i tafsen och dom skulle följa fint i vattnet och samtidigt fiska av 3 olika djup. Det hade vi använt oss av förr om åren i vindelälven utanför Åmsele. Här gällde det inget finlir utan vi ville bara få lite fisk. Visst kände vi oss som predatorer men det kunde inte hjälpas. Nu eller aldrig.

Jag tog årorna, pappa i aktern med flugdraget monterat på hans G.Loomis och lillebror i fören som hittills stod utan fisk såg sin chans med min haspelutrustning och spinnaren. Efter 10 minuter hade vi den första på flugkastet.
Nu är ju flugkast väldigt effektiva på att just få och kroka fisk, men att få upp dom i båten är ett helsike för att uttrycka sig milt. Det var ju tur att vi var 3st i båten. Pappa vevade in så långt det gick, sedan skickades spöet över till lillbror och jag fick agera linfångare medan pappa drog upp flugkastet för att leta efter fisken som naturligtvis satt på ändflugan. Med 10 meter tafs och ett antal flugor i båten och sen som grädde på moset, som en elvisp i äggröran, en stor harr som sprattlar värre än vingarna hos en kolibri. Jaja inget blev värre än att det inte gick att reda ut. Denna dagen hade om man räknar antalet fiskar varit den bästa. Med 4 matharrar insaltade i foliepaket återvände vi med surströmmingen i sikte till stugan. Lillebror blev tyvärr utan fisk även denna dag men dom vi tog på flugkastet var han ju egentligen också med på.

Jag och pappa skulle äta surströmming men lillebror började se blek ut. Han skulle minsann inte ha någon rutten fisk. Han fick istället nöja sig med rökt harr och bullens. Till strömmingen hade vi även köpt OP Andersson, och den fick man bara smaka av om man åt surströmming. Lillebror som beslutat att avstå strömmingen skulle således bli utan OP. Efter ett antal påstötningar gav jag och pappa med oss så även lillebror kunde njuta av den ädla drycken. Det blev historier och allmänt snack om dagarna som gått. Nu hade vi ju bara en riktig fiskedag kvar och vad skulle vi göra med den.



Onsdag.
Onsdag började inte som alla andra dagar. Vi vaknade inte av pappas vankande kl 7, inte heller någon djup monolog om hur vädret hade förändrats sedan han såg morgonens första ljus. Först kl 9 kravlade vi oss ur sängen, något förtyngda efter surströmmingen eller vad det nu var.
Efter frukost började så småningom kroppen återhämta sig och man kunde återigen börja tänka på fisk och fiske. Det var nu vi beslutade att åka norr över, mot Ammarnäs. Väderlekstjänsten hade utlovat regn och rusk, och då kunde vi ju lika gärna sitta i bilen.
På väg upp mot Ammarnäs så slog vädret om och vi fick stundom solsken stundom moln. Vi passerade fina fiskevatten längs Vindelälven.
Efter lunch på Ammarnäs Wärdshus och fiskesnack inne på fiskecentrum beslutades att vi skulle pröva lyckan i Tjulån, ett biflöde till Vindelälven som rinner igenom Ammarnäs. Guiden påpekade att eventuellt så har harren redan gått ut i sjön, så prova med torrfluga precis i utloppet. Detta gjordes utan större fiskelycka. Vi gick uppströms men vi förblev utan fisk. Så vi fick lämna Tjulån med minnet av storslagen natur med fjäll, dalar och harriga forsar.
På vägen mot Ammarnäs hade vi ju passerat dom riktigt fina forsarna med dyra specialfiskekort. Detta hade vi inte löst utan fick istället stå vid sidan och titta på dom fina nackarna. Enligt vissa förståsigpåare dom finaste och bästa i Sverige. Då såg vi vakande harr nedströms specialsträckan och där hade vi ju fiskekort.
Kvickt som attan tacklade vi upp med torrflugor, på med vadarna och ut i älven. Lillebror lånade pappas vadare eftersom pappa inte orkade hoppa i neoprenevadarna. Nu var det ett sånt fiske som vi på kvällarna pratat om, men inte upplevt på länge. Vakande fisk, kan det bli bättre. Vi fick fisk på nästan varje kast, lillebror var lyrisk. Att fisken nästan uteblivigt tidigare spelade nu ingen roll. Här kunde han ju få hur många som helst och efter någon timme kände vi oss rätt nöjda, dessutom hade det blivit ganska sent och kyligt och vi lämnade Vindelälven för att åka tillbaka mot stugan. Denna fiskedag fick avsluta våran fiskevecka i Sorsele med omnejd.

Torsdag.
Följande morgon packade vi bilen, inhandlade ordentligt med basturökt sidfläsk från vindelns rökeri och styrde kosan mot Småland. Där satt vi lite slokörade av att verkligheten hunnit ikapp oss, och att vi var på väg hem. Men vi visste alla 3, vi kommer tillbaka med nya förväntningar, nya flugor och nya krafter.

© Copyright 1999–2009 Kenth Zingmark| | Kontakta Kenth eller Ingela