Personakt Antavla

Frans Otto Eriksson

Blev 77 år.

Far:Per Erik Eriksson (1836 - 1900)
Mor:Ann-Charlotta Westerlund (1842 - 1889)

Född:1876-04-15 Badelunda VästeråsI grindstugan vid Badelunda grusås.
Döpt:1876-04-19 Västerås staddopv.
....karl Hedlund o fr Lundby af Badelunda, dottern L Westerlund af
Badelunda.
 
Bosatt:1947 1)Västmanlands län.
Död:1953-06-07 VästeråsKarlslunds vårdhem.
Cancer.
Kroppen tros ha blivit sänd till Karolinska i Stockholm.
"Ställd till vetenskapens förfogande".
 
Begravd:1954-01-29 StockholmStockholms södra begravningsplats.

En första jordfästning ägde rum i kapellet på Östra Kyrkogården i Västerås 1953-06-10, inga anhöriga fanns med.
 

Noteringar

I födelseboken står en anteckning om att Otto skall vara 8:e barnet vilket
måste vara fel. Han är 4:e barnet.

Bodde dom första 6 åren i Badelunda och sedan i Stenby/Nordanby tills han var 13 år.
Hans mor dog när han var 13 år och fadern när han var 24.

Satt bl a på fängelset i Örebro i 2 år för misshandel mellan 1907 och 1909.

"Svarta hästen och luciamordet".
Frans Otto kallades för "svarta hästen".
Tillsammans med en annan luffare och en kvinna från Heden blev han 1910 dömd till livstids fängelse för mord och rån som begåtts i byn Heden utanför Leksand. Kvinnen hette Kerstis Karin Olsdotter, kallades för "Jutta". Den andra luffaren hette Vestlund och kallades för "Löfstalunsen".
Mordet ägde rum luciakvällen 1909.
"Jutta" och "Löfstalunsen" dömdes till döden genom halshuggning med giljotin men fick dödsdomen ändrad till livstid.
Första 3 åren satt han i ensamcell på Långholmen och blev därefter överflyttad till gemensamhetsfängelset och fick arbeta i bageriet.
I januari 1916 flyttades han till Fängelset i Malmö och 1918 till Karlskronafängelset.
1920 flyttades han åter till Långholmen. I januari 1922 överfördes han till jordbruks-
fängelset i Mariestad. Han frigavs i november 1930. Han hade då suttit 20 år i fängelse.
Efter frigivningen levde han ett undandraget liv och längtade tillbaka till fängelset.
Han "luffade" lite på gamla dagar och besökte dalarna någon gång mellan 1936 och 1939.
På äldre dagar togs han in på Karlslunds vårdhem i Västerås där man minns honom som en präktig och rejäl gubbe.
Han avled på Karlslunds vårdhem i Västerås i juni 1953.


Hittat på nätet:
För 95 år sedan, år 1909, dömdes tre personer vid Leksands tingsrätt för rånmord på ett äldre par i byn Heden, som ligger några kilometer sydväst om Leksands centrum. Dessa personer, Kerstis Karin "Jutta" Olsdotter från Heden, luffarna Frans Otto "Svarta Hästen" Eriksson och Fredrik Alfred "Löfstalunsen" Vestlund, var redan dömda på förhand. De stod utanför samhällets normer.

Rättegången, som pågick i fem månader, hade både rasbiologiska och förnedrande förtecken. Jutta och Lunsen dömdes först till döden. De skulle avrättas i Falun med en nyinköpt giljotin från Frankrike. Svarta Hästen fick livstids straffarbete.

Men tingsrätten kom aldrig fram till vem som hade gjort vad. Högsta domstolen ändrade i oktober 1910 Juttas och Lunsens domar till livstids straffarbete.

När de släpptes fria runt 1930-talet hade samhället sprungit ifrån dem. Svarta Hästen ville tillbaka till fängelset och i Leksand såg man ner på Jutta som på sin dödsbädd fortfarande nekade till brottet.

Dåvarande justitieministern Torsten Nothin, som flera gånger besökte Jutta, menade att detta var ett justitiemord. På kvinnofängelset i Växjö var man övertygad att Jutta var oskyldig.

Om tv hade funnits i Leksands tingsrätt på 1909-talet hade opinionen blivit så stark mot hur dessa personer behandlades att rättegången hade förlagts någon annanstans.

Jutta begravdes i en omärkt grav på Leksands kyrkogård 1929. Inte ens hennes syster följde henne till den sista vilan. Jutta tog med sig sanningen i sin mörka grav; en grav som egentligen inte finns.

Mats Lindström är frilansjournalist, boende i Insjön.


Källor

1)Rötter